Vi gillar att vandra och vara ute i naturen, tälta och gå på upptäcktsfärd. Så en sommarvecka vandring kändes nästan given i sommarens planering. Men barnen är fortfarande rätt små, två och fyra år, så vilken typ av vandring passar då? För två år sedan åkte familjen till alperna och vandrade i Zell am See, vilket vi blev helt tagna av. Dels var det otroligt vackert, men framför allt var allt så fantastiskt lättillgängligt. Vi bodde i byn och tog liftarna upp på berget en bit, fortsatte att vandra, åt lunch på en fjällstuga och vandrade sen lite mer innan det var dags att ta gondolen tillbaka ner till byn och knalla hem till hotellet. Där kunde man hänga lite och fräscha upp sig innan vi gick ner på stan med barnvagnen för middag på en lokal restaurang.
Så nu när det var dags att planera årets semester med två små småttingar så kändes alperna återigen väldigt lockande. Vi ville flyga ner och helst ta tåget hela vägen fram till berget och vad kan då vara mer rätt än det lilla alplandet kända för sina klockor, choklad och förmåga att köra tåg i berg på tidtabell. Efter lite googlande så hittade vi Zermatts hemsida och var direkt sålda. Här fanns en klockren pistkarta för sommarens liftar och leder, hundratals detaljerade ledbeskrivningar, kryddat med säljande sköna bilder.
Vi flög till Zürich och tog därifrån tåget, men det finns fler alternativ, lite beroende på varifrån du åker. Tåget stannar direkt under terminalen vilket gör det hela mycket enkelt. Det fanns dessutom en egen familjevagn med lekpark. Självklart avgick och ankom tåget exakt enligt tidtabell. Vi bytte tåg i Visp vilket ligger i mynningen i den dal som sträcker sig in från Schweiz mot den italienska gränsen och där Zermatt är den sista byn innan dalen helt ger upp och slukas upp av bergsmassiven. Väl framme vid vår slutdestination skulle vi bara hitta hotellet, vilket låg något i utkanten till stan, närmare berget och liften, i stadsdelen Winkelmatten. Eftersom Zermatt är en ”bilfri” zon så finns det inga vanliga taxibilar, men väl elbilar. Dock är det knappast några Tesla utan snarare en liten lastbilsvariant på gamla radiobilar från 80-talet, med egna batterier. Hur som helst, så tog vi en taxi till det lilla hotellet med tjugotalet rum. Det visade sig att vi var den enda som skulle bo där, i alla fall den första natten. Senare i veckan kom både småbarnsfamiljer, pensionärer, par och Österrikiska alpina damlandslaget.
Zermatt är namnet på byn, det mest kända berget är förstås den ikoniska toppen Matterhorn, som stått som modell för såväl Disneys berg som Toblerone. Liftsystemet med bas i byn sträcker sig upp till flertalet toppar, men det är egentligen flera olika system, dels ett upp till toppen av Rothorn (3103 möh), dels ett tåg som med hjälp av kuggstång tar sig hela vägen upp till Gornergrat (3089möh), samt en avancerad slinga av gondoler där du väljer om du kliver av på en mellanstation eller om gondolen fortsätter vidare upp med nästa lift. Då passerar man Furi, Schwarzsee och Trockner Steg (2939möh), från vilken du kan fortsätta upp till Matterhorn Glacier Paradise (3883 möh), där du för övrigt kan åka skidor året runt. Under vår vecka lyckades vi testa på alla varianter, tåg, kabinbana, gondol och bergsbana i tunnel.
Runt om kring dig finns mängder med häftiga toppar och däremellan raviner och dalar. Just det faktumet insåg vi konsekvensen av först efter ett tag. I Zermatt är det svårt att ta gondolen upp en bit på berget och sen gå lite på tvären, till nästa stuga eller liftstation. Det går, men stigarna och valmöjligheterna är klart begränsade om du inte är född till bergsget. Följden blir att du ofta finner dig själv gå mera uppåt än vad tanken var. Lederna går helt enkelt rakt upp mot en topp, eller när lutningen blir helt för absurd, sicksackande mot densamme. Efter ett tag försvinner dessutom gräset och vegetationen undan för undan och kvar blir ett högalpint månlandskap, som i bästa fall är fascinerande och i sämsta mest påminner om ett grustag.
Konceptet som vi älskar med alperna, att vandra lätt utan mer än picknick och regnkläder i ryggan funkar däremot alldeles förträffligt. De små alpstugorna är öppna på sommaren och alla serverar kärleksfull Rösti och kall öl eller äppelsaft. De flesta har fina små lekparker och ibland finns till och med lekland, alpstyle.
Så hur gick det, kanske du undrar? Överlag, helt fantastiskt! Vi hade hygglig tur med vädret, fick uppleva fantastiska vyer, ligga och pausa i gräset och äta kakor och titta på molnen som driver förbi. Vi fick springa och skutta i sluttningar som för tankarna till Sound of Music, hälsa på bergskor, bada, och utmana oss själva. Våra hjältar, Gabriel och Malcolm överträffade mina vildaste fantasier. Att sex dagar i följd ge sig ut och vandra kan ju för en fyraåring vara en bedrift i sig, att göra det med god min, magiska berättelser och stor entusiasm är kanske än mer förvånande. Lägg därtill distanser upp mot och lite mer än en mil om dagen och aldrig mindre än 500 höjdmeter, oftast närapå det dubbla eller mer. Visst hade vi många pauser, av alla dess slag: russin, vatten, yoghurt, kex och choklad. Men vi hade inte bråttom heller.
Vill vi rekommendera andra att vandra en sommar i Zermatt? Absolut. Speciellt om du är sugen på höga toppar och utmanande vandring i vacker miljö. Ska du träna inför nåt extremt ultra fjällmaraton? Helt rätt. Men, som barnfamilj så måste vi nog ändå konstatera att det är brant, kanske för brant. Vi var som sagt i Zell am See för två år sedan och i all ärlighet så var det ett bättre resmål för barnfamiljen. Fler inlägg från vår vandring i Zermatt.