Redan inför helgen hade Malcolm börjat lobba för att familjen skulle ut och vintertälta i helgen. Men livet i övrigt gjorde sig alltför påmint och jag och Maria bestämde istället att familjen skulle åka ut till IKEA för att beställa ett nytt kök. På vägen ut ser jag på facebook att en friluftspappa har frågat om någon vill hänga på ut och tälta. Jag frågar Malcolm som givetvis skiner upp, Årsjön i Tyresta står på hans önskelista. OK, ”om det går fort på IKEA så åker vi ut och tältar”, lovar jag. När har nånsin nåt gått fort på IKEA, frågar jag mig själv i samma sekund? Vi kommer hem vid fyratiden och en timme senare har vi rafsat ihop vad man typ behöver för en natt i skogen och vi sitter på pendeltåget söderut.
Trots att vi snabbade oss så missar vi bussen i Haninge med några futtiga minuter, så vi tar en taxi sista biten ner till Tyresta naturreservat. En lösning man kan kosta på sig när man inte äger en bil. När vi kliver av så är det redan mörkt ute, men inte så kolsvart som man kan tro inne i skogen långt från gatlyktornas sken. För högt där uppe på den klara kvällshimlen lyser en stark och nästan full måne ner på den vita snön runt omkring oss. Det blev så pass ljust att jag avstod från att tända pannlampan.
Vi knatar på bra i månens sken, pratar om häxor och troll. Efter en halvtimme tar vi en liten varmchokladpaus och ett kex. Men Malcolm är otålig, han vill komma fram till Årsjön och lägerplatsen. Vi knallar vidare och ytterligare en knapp halvtimma senare är vi framme. När skogen glesar ut och sjön träder fram så ser vi att det glimmar till ute på udden. Det är beviset på att någon redan är där och elden är tänd. Mycket riktigt, när vi tar de sista stegen fram till vindskyddet vid Årsjön så möts vi av Jonas. Han som bjudit in i facebookgruppen ”Friluftsföräldrar i Stockholm”. Han hade nog redan gett upp hoppet på oss, men hade en mysig stund för sig själv. Hans dryga ettåring hade just gott och lagt sig.
Alldeles strålande att elden var igång, för det var ganska trilsken ved och nog tio minusgrader i luften, vilket vi verkligen skulle bli varse morgonen efter. Vi hade dessutom skippat gasköket och tagit med vår numera favorit, hajkbomb i folielåda. Det var bara att slänga på den på glöden och under tiden resa tält. Bra hårt i marken och jag övervägde för en stund att helt skippa tältspiken, vi har trots allt ett kupoltält som är självstagande. Men det sträcks upp mycket bättre med linorna spända och det blir betydligt mindre kondens när tältet vädras ut korrekt. Så med baksidan på yxan så slår jag ner tältspiken i den stenhårda isjorden, knapp halvvägs innan det tar helt stopp. Även detta beslut skulle vi bli varse morgonen efter. Klockan har hunnit ticka iväg och när maten serveras påpekar Malcolm att det är dags att sova, mycket riktigt, klockan är kvart i åtta. Energin har runnit ur honom och det blir att locka och hjälpa honom en hel del för att han ska få i sig en vettig portion. Han har dessutom börjat bli lite kall om fötterna och fingrarna när han sitter still runt lägerelden som inte är så stor att den värmer på håll. Nu var det helt enkelt inte så glada miner som för bara en kort stund sedan då han sprudlade av information om både det ena och det andra.
Nåja, maten slinker ner och direkt efter det vill Malcolm krypa ner i de dubbla sovsäckar jag tagit med till honom. Men först läser vi tre Pixi-böcker och sen somnar han utan protest. Själv går jag ut och sitter en stund vid lägerelden och delar en öl med Jonas. Så fantastiskt trevligt. Vi känner inte varandra tidigare, men via sociala medier så sitter vi nu här ute i skogen vid en eld och småpratar om friluftslivet medans barnen sover sött i tälten. Efter ett tag blir det dags för oss också att krypa till kojs, men innan dess så kokar jag vatten över elden till två Nalgene-flaskor, drar en strumpa över och skickar ner var sitt element i min och Malcolms sovsäck.
Vi sover hur gott som helst och vaknar vid halv sju, precis som vanligt. Vi hör hur det snackas i tältet bredvid där frukosten redan är i full gång. Jag inser mitt misstag som nog kom sig av att det gick rätt fort att rafsa ihop utrustningen till denna tur, samt att jag i ärlighetens namn inte har jättemånga tältnätter i snö och många minusgrader. Vi hade helt missat att man bör ha med sig minst två termosar för varmvatten, så att man redan direkt på morgonen kan få i sig både värme och kunna blanda ihop nåt till frukost, helst fortfarande kvar i sovsäcken. Nej, det gick inte, vi var tvungna att kliva upp och göra eld för att koka havregrynsgröt. Vatten hade vi i alla fall i flaskorna som under natten tjänat som element, för allt annat vatten i våra andra flaskor var helt genomfruset. Liksom mycket annat vi tagit med, både juice och festis.
Att göra eld denna morgon visade sig också mycket svårare än vanligt, trots att jag fått med mig mitt lilla eldkit med lite näver, så var veden riktigt svårflörtad. Även om det blev lågor så tog det sig aldrig, trots att jag varit duktig och gjort hyggliga försök på späntstickor. Inte förrän sällskapets tre andra grabbar gick ut i skogen och hämtade lite torrt granris så löste sig biffen.
Morgonen bjöd på riktigt fint väder och solen kom strax upp över grantopparna på andra sidan sjön och vi vuxna njöt förstås av det vackra vädret. Malcolm tyckte dock det mest var rätt kallt. Han hade inte riktigt kommit igång på morgonen och frös rejält om tårna. Lite synd, för jag hade utan tvekan kunnat ägna både en och två timmar vid brasan, dricka kaffe och gå runt och fotografera lite, kanske bygga en koja av grenar och bara njuta av vädret. Nu bestämde vi oss istället för att riva tälten relativt omgående och sikta på första bussen tillbaka från Tyresta by, strax efter tio. Men det var lättare sagt än gjort, tältspikarna hade fryst fast i marken och en gick av i uppbrytningsprocessen och en annan blev vi helt enkelt tvungna att lämna kvar, den rörde sig inte en millimeter.
Tältspiken hade fryst fast under natten och var omöjlig att få med hem.
Så fort Malcolm började gå så kom värmen igång och de kalla fötterna var bortglömda. Det tog oss runt femtio minuter att knalla de tre kilometerna tillbaka och hade till och med lite marginal när vi kom fram till busshållplatsen. Malcolm åt mer Ahlgrens bilar än vad som kanske är rätt och riktigt, men en dag som denna är man värd det, tänkte jag. Vi noterade även det fysikaliska fenomenet att allt blir väldigt kallt och hårt när det är minus tio grader, även Ahlgrens bilar. Jag noterade på egen kammare att jag nog hade varit lite ogenomtänkt i vår packning och gjort en del rookie misstag, såsom att missa termosen.
Utan att vara nån expert på vintertältning så tror jag att man bör tänka på tre ganska olika situationer när man packar för vinterövernattning. Att gå och transportera sig, att sova, och att hänga vid lägerplatsen. Den sista var kanske den som jag lite ignorerat. Vi var helt rätt klädda för att gå och vi sov hur skönt som helst, trots att det var ganska många minusgrader, en bit under tio, kanske till och med neråt femton minusgrader. Men aspekten att sitta stilla vid lägerplatsen och att precis all typ av mat och vätska frös till djupfrysta klumpar om man inte tänkte sig för hade jag liksom glömt bort, trots att jag vet. Samtidigt inser jag att både jag och Malcolm har varit ute så pass mycket nu så att ingen kände sig nervös över det faktumet. Vi hade med oss vad som krävs för att göra upp eld och med eld så kan man tina vatten och sen är man på rull, även om det tar lite mer tid. Jag vet att om man rör sig så alstrar man värme, vi hade gott om godsaker med oss, och i slutändan så var vi inte längre bort än att vi var hemma till söndagslunchen. Så med de orden så konstaterar vi att det inte är så svårt att vintertälta med barn om man vill, det kräver ingen jätteförberedelse och att tillsammans med sina barn få vakna upp i tältet vid en gnistrande snötäckt sjö och en klarblå iskall himmel, det är helt enkelt fantastiskt.
Jätteintressant inlägg! 🙂
Har själv funderat lite av och till man ska våga sig på vintertältning. Vi (jag och sambon) råkar ha ett likadant Fjällräven kupol-tält som ni och vi ska göra ett försöka på sen hösttältning vid Allhelgona-helgen. Tar med mig flera av de goda tipsen vad man ska tänka på. Hade ingen aning om att ta med sig flera termosar för att underlätta frukosten på morgonen men det är ju förståeligt att man vill vara kvar i sovsäcken när det är minusgrader ute.
Hej Mattias,
Kul att du gillar inlägget. Det var ett tag sen vi skrev det men det var verkligen en övernattning som jag minns. Klart ni ska våga er på en höst/vinterövernattning. Nu vet jag inte var i Sverige ni bor, men spana lite på väderprognosen så att det känns OK och testa. Att få dricka sitt morgonkaffe från en varm sovsäck och spana ut över nysnön är riktigt mysigt och magiskt.
Mvh Pierre