Vid tvåtiden på fredagen hämtar vi upp bägge barnen från förskolan, kittade och klara för helgens lilla miniäventyr i Stockholms skärgård. För några veckor sedan fjällvandrade vi med Gabriel, vår yngsta son, och Malcolm fick hänga med mormor. Han blev dock lite avundsjuk på brorsan som fick vara ute på äventyr och tälta, så vi bestämde oss snabbt att ge oss ut på ett litet miniäventyr över helgen. Vi älskar Stockholms skärgård, men har tyvärr inte haft möjlighet att komma ut denna sommar, så det var nästan ett givet resmål. Efter lite funderande kom vi fram till att Utö skulle vara ett lämpligt mål. Lätt att ta sig till, tillräckligt stort för att det ska finnas mer att göra en bara underbar natur och enkelt med service som restauranger, bageri och affär.
Planen var alltså att hämta barnen på förskolan i Stockholms innerstad och cykla ner till Karlberg station och där ta pendeltåget (ja, man får ta med cykel och cykelkärra på pendeltåget) till Västerhaninge. Väl där började själva cykelsemestern när vi cyklade ut genom centrum och snart ut på landsvägen längs åkrarna ner mot Årsta havsbad. Där tog vi Waxholmsbåten ut till Utö. Totalt cirka 2 timmar från city, fantastiskt med kommunal trafik och lite cykling. När vi klev av båten inser vi att så mycket till plan hade vi inte väl framme på Utö, så vi frågar i turistinformationen. Stora delar av Utö är antingen naturreservat eller militärt övningsområde, så man får tänka sig lite för var man tältar. Vi blir tipsade om Storsand, som egentligen inte ligger på Utö, utan en ö direkt söder om Utö och sitter ihop med en liten bro. Ett annat tips vi får är att på väg ut från byn stanna till vid bageriet och proviantera bröd eller bullar. De har redan stängt men ställt ut sin brödvagn utanför dörren. Det är helt enkelt självservering, ta vad du vill och lägg pengarna i en burk. Fantastiskt att sånt funkar i dagen samhälle och självklart stödjer vi ett sånt initiativ.
Helt upprymda att så enkelt kommit ifrån stan och ut i naturen trampar vi på längs grusvägarna. Efter en stund inser vi att det faktiskt är nästan 13 kilometer cykling vi ska göra och klockan tickar iväg mot middag. Det var ju inte riktigt tanken, men barnen håller ändå relativt bra humör, än så länge. När vi kommer fram till Storsand inser vi hur rätt damen i turistbyrån hade. Det är magnifika sandstränder och bara ett annat tält. Här finns torrdass, sopmajjor och en pump för färskvatten. Vi väntar med att slå upp tält och går direkt på middag, som underbart vackert lagas på sandstranden med utsikt över Östersjöns öppna horisont. Små barn på en sandstrand är dock kanske inte det mest praktiska vid matlagning. Våra barn är vana att hjälpa till i köket, men denna kväll är det en utmaning att lite för hungriga lyckas undvika att inte krydda med alltför mycket sand i alla fall.
Steka svamp på Triangakök
Gabriel på sandstranden
Det funkar under omständigheterna ändå ganska bra och jag är smått fascinerad att Triangaköket funkar så bra för matlagning. De senaste åren har vi mest använt ett litet och lätt primuskök för att koka vatten till frystorkat, men eftersom vi cyklade och inte skulle vara ute så länge tänkte vi laga riktig mat på detta äventyr. Jag hade därför varit nere i källaren och grävt fram mitt säkert 25 år gamla och riktigt välanvända Triangakök. När vi var mätta och belåtna, och lite trötta på all sand överallt så backade vi upp i skogsbrynet och slog upp vårt tält, gjorde i ordning för natten och barnen somnade gott. Inte så tokig fredagskväll tänkte vi där vi satt på en klipphäll nere vid stranden och delade på en chokladkaka och spanade ut över natthimlen och den klotrunda fullmånen.
På morgonen vaknar vi tidigt upp mitt i dimslöjorna och solen har ännu inte hunnit värma upp luften. Vi lagar grötfrukost, leker och pumpar vatten. Efter en stund ger vi oss av på en liten upptäcktsfärd. Vi hoppar från klippa till klippa och hittar fortfarande blåbär, trots att pappa var helt övertygad om att den säsongen redan var överspelad, så fel man kan ha. Vi har ingen direkt plan utan låter lugnet och leken styra och vips är det dags för lunch.
Blåbär på Utö
Egentligen hade vi kunnat hänga vid Storsand hela helgen, men vi har faktiskt bokat bord på Utö värdshus för lördagskvällen och 13 kilometer dit och framför allt tillbaka efteråt känns lite väl, så vi bestämmer oss för att ta ner tältet och flytta oss närmare samhället runt Gruvbryggan. Det är ju ändå lite charmen med att tälta, man kan alltid flytta sitt hem dit det passar bäst för stunden. Barnen sitter i en tvillingcykelvagn och jag har stora fjällryggsäcken på ryggen och tältet på pakethållaren, Maria har en bag på hennes pakethållare. Detta är kanske inte den optimala packningen, men vi har aldrig varit på cykelsemester och har ingen direkt specialutrustning för detta. Men visst hade cykelväskor kunnat vara en idé, men om man ska ta med sig två barn och packning så tror jag att ytterligare en cykelvagn för väskorna hade varit det mest praktiska. På vägen tillbaka så möter vi två familjer med barn och cykelvagnar som också är ute på ett helgäventyr. De löste det genom att sätta barnen i varsin cykelbarnstol och lägga all packning i barnens vanliga cykelvagn.
Vi levde lite i tron att säsongen nästan var över, ja detta är faktiskt den sista helgen med sommartrafik för skärgårdsbåtarna, och de relativt få mötena med andra på Storsand så tänker vi inte på att tältplatser närmare Gruvbryggan lyser med sin frånvaro och vi är hänvisade till den iordningställda tältplatsen alldeles i utkanten av byn. Väl där möts vi av ett tjugotal grabbar, ett militärtält, kubbspel, skrålande musik och allsång. En svensexa har slagit sig ner på samma plats. Ja, ja tänker vi och rör oss ner mot det andra hörnet av den ganska stora gräsmattan. Inom en timme dyker det upp ytterligare fem gäng med likadana militärtält, sist men inte minst även ett gäng tjejer. Vi inser att det inte är en slump.
Efter att satt upp vårt tält, provianterat lite ny frukost på bageriet och badat lite så är det dags för oss att lämna lekarna och bege oss till värdshuset. Vi äter lättstekt fisk, dricker vin och avslutar med en blåbärsefterrätt som verkligen faller barnen i smaken och försvinner på under 10 sekunder. När vi mätta och belåtna kommer tillbaka till tältplatsen är förfesten i full gång och har nu dessutom flyttat fram till eldstaden fem meter ifrån vårt tält. Trots den det högljudda skrålandet somnar barnen oväntat snabbt, helt tagna av en händelserik dag. Själva sätter vi oss nere på sandstranden och njuter av solnedgången. Vid halv elva känner även vi att det är dags att krypa ner, och som tur är så ska möhippa och svensexor nu ut på krogen så helt plötsligt tystnar allt som i ett trollslag när tåget mot byn går.
Nästa morgon vaknar vi till regnets smatter och inser snabbt att det nog inte blir så mycket äventyrande på Utö denna dag utan hellre packa ihop och ta oss hemåt relativt omgående. Båtarna går varannan timme, vilket passar oss ganska bra, det tar ändå en liten stund att äta frukost och packa ihop allt med två små barn som både är med- och mothjälpare. På båten hem bestämmer vi oss för att det nog ska bli några små miniäventyr över helgerna i höst. Inget avancerat, men att på nån timme eller så fly stadens puls och få uppleva naturen och lugnet. Tälta och sova i sovsäck och laga mat på Triangakök är äventyr nog för barnen. Vi behöver inte ta oss längre än ett stenkast bort från stan egentligen, och så hoppas jag att vi gör när vardagens stress slår till på allvar.
Familjen Reldin