Idag vad det dags för en favorit i repris, i två aspekter. Dels att inte sticka ut ensamma utan att bjuda med lite sällskap, denna gång i form av Malcolms gudmor med son och dels att stället blev Stora Skuggan som vi upptäckte för inte så länge sedan. Planen var tämligen simpel, tillbringa dagen i skogen, elda, grilla korv och kanske besöka djuren på 4H-gården.
Kvällen innan hade jag plockat fram grejerna och packat väskan i princip färdig, det enda som kunde gå fel var om kylskåpsvarorna blev kvar i kylskåpet. Jag mindes med viss skräck att kaffet hade glömts hemma när vi var ute på våffelgrillning, om korven skulle bli kvar denna gång så skulle det ju onekligen bli ett snöpligt omintetgörande av dagens huvudnummer, men det skulle också innebära tre hungriga ungar i skogen en bra bit från närmsta korvmoj. Eller nja förresten. Det är ju det som är så bra med utflyktsmålet Stora Skuggan. Det är en riktig skog, men också fantastiskt lättillgängligt och nära. För oss är det inte mer än 15 minuter med bussen från Odenplan och om du kommer med bil så kör du hela vägen fram till 4H-gården där ängarna börjar och efter knappa tio minuter promenad så är man i skogen. Så om du har lite svårt att få tummen ur och känner att det är lite för hög tröskel att ta med barnen eller bara dig själv ut i skogen, så kan jag varmt rekommendera just Stora Skuggan. Du behöver knappt anstränga dig mer än en vanlig söndagspromenad i stan, men om du vill få lite mer feeling så sätt på dig vandringsbyxorna, ta med en kniv, tändare och marshmallows så har du allt du behöver för en riktig höjdare i skogen.
Så i morse var allt kittat och klart för en underbar dag i skogen, och det skulle det bli också. Men inledningen hade allt att önska, efter smärtfri frukost så gick vi ner för att borsta tänderna, sätta på sig kläder och bege oss iväg. Något man skulle kunna tro tar en halvtimme, men icke. Jag är sannerligen ingen mästare till vardags på just rutinen att snabbt komma ut genom dörren och iväg till förskolan, så helt förvånad kanske jag inte borde vara. Jag minns nu knappt själv vad det var som triggade morgonens krig, tror det gick bra med tandborstningen och Gabriel hade fått på sig kläderna och sen gick jag för att hämta nåt i vårt sovrum då grabbarna började kivas om en liten leksaksbil, vilket resulterar i handgemäng dem emellan och jag blir arg som ett bi. Hann jag vara borta ens 30 sekunder undrar jag? Hur är det möjligt? Hela morgonen hade ju flutit på så bra, allt var kittat och klart för utflykt, alla var taggade, och så börjar man bråka om en liten röd leksaksbil?
Väl på bussen lyckas vi sen missa en hållplats vid vårt byte, kliver av och går tillbaka, bara för att inse att nästa buss faktiskt också trafikerar hållplatsen vi gått av vid. Morr, ingen mästerstart på denna utflykt. Resten av bussresan sitter vi tysta…
När vi väl möter upp gudmor och Einar så glöms emellertid allt bort och fokus flyttas till pinnar som hittas och barns otroliga fantasi att hitta på den ena historian efter den andra. Även idag ratar vi det fina vindskyddet ovanför ängarna vid skogens kant, för att få lite mer riktigt skogskänsla och knatar några få hundra meter längre in i skogen till en iordningställd eldstad med stockar runt. Vi börjar direkt att samla ihop fnöske och torra fina pinnar till brasan, alla hjälper till och snart så får vi fyr. Under tiden elden tar sig och i väntan på glöd så bjuds det på äppelklyftor och salami. Grabbarna börjar gräva ut en gammal stubbe och sågar med pinnar, springer omkring och bara leker och har roligt. Vi vuxna står runt elden och konstaterar hur enkelt det är i skogen, man behöver inte hitta på en massa lekar, man behöver inte vara lekledare, det liksom bara händer. Stockar förvandlas till motorcyklar eller vad det må vara. Förr eller senare blir förstås pinnar till svärd och då får vi steppa in lite grann, men annars underhåller de sig själva.
Glöden börjar arta sig och grabbarna samlar grillpinnar som jag lite snabbt spetsar till, en kortis, en tunn, en böjd, en lång, en kraftig. Sådär ja, då börjar vi grilla. Idag blir det helt enkelt gammal hederlig korv med bröd. Så mycket svårare behöver det ju inte vara, även om jag själv har börjat gilla att göra lite mer riktig mat även över elden. Efter maten kokar vi vatten och jag tar fram vår lilla espressomakare, till gudmors stora förvåning. Om du läst här på bloggen tidigare så känner du igen denna lilla underbara mackapär. Att kunna servera en liten men naggande god espresso efter maten är verkligen pricken över i. Vi introducerar också Einar till den fina konsten att grilla marshmallows, men det är lite tveksamt vad som är bäst, just processen att grilla dem, eller att äta dem innan grillningen. Min egen favorit, att grilla OCH äta dem, verkar inte vara barnens föredragna sätt. Men jag låter det va, de tycker grejen är kul med marshmallows, så strunt samma att de inte insett tjusningen i helt smält innehåll och lite karamelliserad utsida, nästan som Crème Brûlée.
Efter att packat ihop så knatar vi tillbaka, Gabriel vill inte sitta i bärstolen utan går precis som Malcolm och Einar, trots att klockan nu är tre och han ännu inte fått sova nånting. Men när man har kul så är det väl bara att köra på? När Malcolm inte längre vill bära sin ryggsäck, trots mina förmaningar om att om man tar med en ryggsäck ut på äventyr så får man allt bära den hem också, så tar Gabriel över uppgiften, helnöjd. Efter ett kort stopp på 4H-gården så hoppar Einar och gudmor in i bilen, vi vinkar hejdå och knallar över ängen bort till busshållplatsen och återvänder tillbaka in i stan. Så fantastiskt enkelt det kan vara ibland tänker jag där på bussen. Om vi hade varit hemma hela dagen, bara jag och barnen, då hade jag behövt vara intensiv lekledare, vi hade antagligen fortsatt bråka mest hela tiden, inget hade blivit bra och jag varit helt utpumpad när Maria väl hade kommit hem efter en egen helg. Men nu har jag istället ett leende på läpparna, en skön trötthet i kroppen och många roliga små minnen. Tänk vad lite gammal hederlig korvgrillning i skogen med barnen kan göra för själen?
