Familjens första hjälpen-kit för fjällvandring

Det här är en av de svåraste artiklarna jag har skrivit tycker jag, eftersom jag inte är medicinskt skolad. Borde jag ens skriva en rekommendation om vad man bör ha med sig i sitt första hjälpen kit? Antagligen inte! Därför är detta inte en rekommendation. Det är mer en redogörelse för vad vi har med oss och hur vi har tänkt när vi har satt ihop det kit som vi faktiskt har med oss ut.

Men innan vi går in på själva listan och vad det är för grejer, så måste vi börja med några ord om riskhantering och risktänkande. Ett första hjälpen-kit är väldigt bra att ha när olyckan är framme, ännu bättre är kunskapen att agera när så behövs, kanske långt ifrån civilisation och annan hjälp. Men bäst av allt är förstås att undvika olyckan helt och hållet. För oss betyder det inte att undvika utmanande situationer eller att inte ta sig an lockande äventyr, men man bör fundera både en och två gånger vad som skulle kunna tänkas hända på dessa äventyr. Det handlar om att vara extra alert när det krävs och att man på förhand kan ha förberett sig själv och alla familjemedlemmar på tänkbara situationer, så att risken att nåt händer minimeras. Det gör också att man har möjlighet att packa ner de saker som krävs speciellt för det aktuella äventyret och dess hantering. Många saker som hjälper dig att undvika olyckor eller att hantera dem när de händer hittar du dock inte i ditt första hjälpen kit. Det är mycket annat i utrustningen som går ut på att hålla hela sällskapet mätta, torra och varma. Att kunna laga utrustning som går sönder, att kunna kontakta extern hjälp, att kunna evakuera sällskapet och så vidare. Så tänk igenom helhetsbilden! Spana också på vårt förslag på packlista.

Det kan inte heller sägas tydligt nog, kunskapen att agera både förebyggande och när det händer är viktigare än utrustningen. Med det sagt så skulle jag verkligen rekommendera alla som rör sig utanför civilisationen att gå en kurs i första hjälpen i någon form. Jag vill också uppmuntra alla att öva själva. Att sätta på ett plåster på barnen har nog vi alla föräldrar gjort, men att lägga om lite större sår, om än bara skrapsår, kräver lite mer. Att göra det i fält är ännu lite klurigare och att göra det med utrustning man inte känner, det blir bara jobbigt. Så när du själv sätter ihop ditt eget första hjälpen kit, eller om du köper ett färdigt, börja med att öppna förpackningarna och testa. Det är ingen god idé att ha en massa olika typer av kompresser och förband i sterila förpackningar som du inte har en aning om hur de ska användas. Allt som du stoppar ner i ditt eget första hjälpen ska du veta hur och när du använder, annars ska det inte med.

Ytterligare en aspekt att ta i beaktning är om första hjälpen är till för dig och ditt sällskap, eller om det är för att kunna hjälpa fler som ni möter ute på äventyr. För om det är så att man ser det i ett större perspektiv, så kan det vara ytterligare saker som kan vara bra att ta med, men återigen, bara om du vet hur du ska använda det och att du är bekväm med att göra det på riktigt.

Innan vi kommer till själva listan så vill jag också nämna att vi har flera första hjälpen kit i familjen. När vi är ute på äventyr så har alla varsitt, inklusive barnen. Även här enligt principen att man tar med vad man kan hantera, således har barnen endast plåster i sina kit. Jag har ett lite större och ett lite mindre första hjälpen. Det stora följer alltid med på äventyr då man är en bit ifrån civilisationen och man måste kunna lösa fler typer av olyckor på egen hand, under längre tid. Det är dessutom lite moduluppbyggt, i min första-hjälpen-påse så har jag ett gäng ziplockpåsar med olika kategorier innehåll, mest för att kunna organisera innehållet och göra det snabbt tillgängligt, men också för att det gör att jag enkelt kan ta ur några moduler. Till exempel om jag bara är ute över helgen men vill ha med det större kittet så kan jag lägga ur en del som bedöms mindre nödvändigt under dessa omständigheter.

Exakt vad ett första hjälpen-kit behöver innehålla beror på äventyret (dess art, längd och geografi), gruppen och er kunskap. Men en bra tumregel är att man ska kunna hantera alla vanliga saker, typ sårskador, skavsår och stukningar, men också en del ovanliga men farliga skador. Min egen reflektion när man är utanför civilisation och kanske är några dagar bort från organiserad medicinsk vård, är att det inte bara handlar om det akuta tillståndet. Att fixa andning och stoppa blödning kan vara utmanande, men att vårda någon med större skador i några dagar innan hjälp och undsättning är fixad, det kan vara nog så tufft. Det vore ju tragiskt att rädda någon från en akut situation bara för att några dagar senare hamna i en än tuffare situation på grund av inre skador, infektioner eller andra komplikationer.

De flesta saker du köper på apoteket till ditt första hjälpen-kit kommer i pappersförpackningar och i dem ligger själva läkemedlet eller förbandet. Antagligen vill du inte ta med dig fulla paket utan kanske ett par stycken av varje sak, och det är inte praktiskt att ta med hela pappersförpackningen. Men fundera på om du inte ska låta instruktionen eller bipacksedeln få hänga med? Oftast innehåller de 38 olika språk, men om du klipper ut den svenska (och/eller engelska) så är det inte mycket och får lätt plats i ditt första hjälpen-kit.

Återigen, det här är inte en rekommendation på vad du bör ha med dig, men en redogörelse för vad vi har. Jag hoppas att denna artikel och lista kan tjäna som inspiration att själv lära dig mer och ta reda på vad just du behöver på dina äventyr.

Detta är vad vi har med oss på en typisk fjällvandring med familjen.

Utrustning

• Plasthandskar
• Sax
• Pincett
• Sårspruta
• Tändare
• Säkerhetsnålar
• Fästingborttagare

För att inte bara göra detta till en lista, så ger jag också några kommentarer till hur vi själva har tänkt. Varför har vi med oss plasthandskar? Det är väl inte så att vi ska operera nån på fjället? Självklart inte. Men att kunna hantera skador på ett rent och säkert sätt efter några dagar på fjället, det är i princip omöjligt utan ett par handskar. Det är både för dig och den skadades skull.

Sårsprutan är en underskattad pryl. Den underlättar enormt processen att göra rent, bara genom att spruta vattnet mycket hårdare och koncentrerat. För väldigt mycket av alla enklare skador, som potentiellt kan bli allvarliga om inte hanterade rätt och i tid, så handlar mycket om att kunna rengöra på ett effektivt sätt. Man kommer mycket långt med rent kokat vatten och en sårspruta. Vi har faktiskt med en engångsförpackning steril koksaltlösning för när det verkligen måste vara helt rent eller om man inte har något vatten. Jag är dock lite fundersam till detta då det egentligen är en alldeles för liten mängd för att verkligen kunna tvätta rent något, i alla fall om det är lite större skador.

Sår och blödning

• Plåster i olika storlekar
• Skavsårsplåster, typ compeed
• Kirurgtejp, utan hållare
• Suturtejp
• Sårtvättslappar
• Sterila kompresser och snabbförband i olika storlekar
• Steril koksaltlösning, 30 ml
• Salvkompress, tex Jelonet
• Absorbtionsförband
• Transparent skyddsförband i olika storleker
• Kompress med gel för brännskador

Plåster ska inte underskattas, vi har ett gäng med oss i olika storlekar för allehanda olika små sår. Vi har även ett gäng kompresser och snabbförband i lite olika storlekar. Just snabbförbanden är en hit för att enkelt lägga om sår där inte ett plåster räcker till. Är det ett ganska öppet sår som potentiellt vätskar en del så kan det vara väldigt bra med salvkompress som förhindrar att en vanlig kompress fastnar i själva såret. Vi har några transparenta skyddsförband som man helt enkelt sätter ovanpå ett omlagt sår, till exempel ovanpå kompresser, för att skydda det omlagda mot smuts och väta. Absorptionsförband är helt enkelt en typ av kompress som suger åt sig väldigt mycket blod och hjälper till att få stopp på en blödning.

Suturtejp är en fantastisk bra uppfinning som gör att du slipper lära dig att sy i fält för att hantera många mindre skador där man tidigare sydde, nu kan du tejpa ihop dem. Just denna är en sån bra grej som du kan öva på hemma, även om patienten inte har skärt sig, rita ett tänkt sår och försök att tejpa ihop det. Övning ger färdighet 😉

Att fjällvandra med små barn har en alldeles speciell utmaning ett par gånger om dagen, då det ska lagas mat eller kokas vatten. Barnen tycker gasköket är väldigt spännande och det är ett tydligt riskmoment att antingen bränna sig på den öppna lågan, starta en brand eller att få kokande vatten över sig. Därför har vi med oss kompresser för att behandla specifikt brännskador, men i ärlighetens namn, detta är just en sån typ av olycka som vi mycket hellre gör allt för att undvika.

Den observante noterar att vi inte har något specifikt tryckförband, Cederroths Blodstoppare. Min högst personliga uppfattning är nämligen att det inte behövs med tanke på att vi har både kompresser, absorptionsförband och elastisk linda redan i kittet.

För kroppen, muskler och skelett

• Elastiskt binda (gärna flera, vi har oftast två stycken i stora kittet)
• Optiplast-C
• Sporttejp

Elastisk binda eller dauerlinda är en fantastisk bra sak att ha med sig. Den kan användas till så många saker, alltifrån att ta hand om stukningar till att staga upp och fixera, både kropp och förband när det är stora skador. De levereras ofta med nån liten mysko hållare som har små metallkrokar. Skippa den, vem vill råka ut för att få ytterligare skador av förbandet? Tejpa fast änden med sporttejp eller kirurgtejp istället.

Optiplast-C är en magisk bra tejp som vi framför allt använder i förebyggande syfte mot skavsår, istället för Leukoplast eller skavsårsplåster. Vad som gör Optiplast-C så speciell är dess fantastiska förmåga att forma sig runt foten utan att vecka sig, samt att den sitter brutalt bra. Det ända som kan rå på den är en rejäl bastuomgång efter ett par dagar på fjället. Då kanske man behöver byta.

Vi har även vanliga skavsårsplåster med oss, men de används först i efterhand, när blåsan uppstått, då kan de vara väldigt bra att ha. Sporttejp har vi med oss för att kunna stabilisera en överansträngd fot till exempel, med samma koncept som används hemma i träningshallen. Jag är ingen mästare på att tejpa fötter, men har gjort det ett par gånger. Även här är övning en förutsättning, men det kan också vara ganska bra att ha med sig en liten instruktion om hur man ska göra, för det spelar roll. Du ska inte bara vira in foten i ett stort tejppaket. Vi har helt enkelt klippt ut den instruktion som var på sporttejpsförpackningen.

Mediciner

• Vätskeersättning, Resorb Sport och Semper
• Dextrosol
• Ipren (60mg suppositorier, 200mg tablett, 400mg tablett)
• Alvedon (125mg suppositorier, 250mg suppositorier, 500mg tablett)
• Asprin (500mg tablett)
• Imodium (2mg tablett)
• Antihistamin (5mg Desloratadin)

Det här är ett svårt stycke, hur mycket och vad ska man ha med sig? Återigen så faller jag tillbaka på vad jag är bekväm själv med att behandla och då blir det i princip vätskeersättning, socker, smärtstillande och diarréstopparen Imodium, samt mina egna receptfria allergitabletter. Smärtstillande har vi med tre olika aktiva substanser, Paracetamol (Alvedon), Ibuprofen (Ipren) och Acetylsalicylsyra (Asprin). Eftersom vi är en familj med barn så är det viktigt att ha med mediciner som passar för dem också. Hemma så får barnen i princip alltid flytande medicin när de är sjuka, men på fjället är det rätt meckigt och tungt. Så här föredrar vi stolpiller, vilka också har fördelen att de kan vara lättare att ta till sig om man kräks och liknande. Asprin är ett komplement som oftast inte används men kan vara bra att ha vid t.ex. hjärtinfarkt. Kom dock ihåg att Asprin inte ska ges till barn under 18 år eftersom det finns ökad risk för hjärn- och leverskador.

Två vanliga men svåra saker i ett första hjälpen-kit

• Betapred (receptbelagt i Sverige)
• Tourniquet

Det här stycket skiljer sig mot vad som sagts ovan, för dessa två saker har vi INTE med oss i vårt första hjälpen-kit. Huvudanledningen är att vi inte är bekväma med att hantera dem.

Betapred är en receptbelagd medicin som kan vara ganska kraftfull och man ska ha adekvat utbildning för att hantera den. Jag sticker inte under stol med att den skulle kunna vara väldigt nyttig att ha med i vissa situationer, men kan man inte hantera drogen så kan man också förvärra situationen. Därför har vi helt enkelt valt att inte ta med Betapred.

Tourniquet är något som jag aningens förvånad ofta ser i listor på saker man ska ha med i ett kit för vildmarken. Detta är ett mycket kraftfullt verktyg att stoppa massiva blödningar med, så pass kraftfullt att det i princip betyder att du snör av all blodtillförsel till den läm som stryps och därmed tar du död på den och den måste amputeras. Uppsidan är förstås om detta räddar livet på personen som annars skulle förblöda. Är jag bekväm med detta? Nej, det är jag inte. Om jag nånsin hamnar i en situation där jag måste göra nåt liknande så får jag improvisera, jag vet hur en tourniquet teoretiskt fungerar. Om du inte är militärt och medicinskt skolad så är mitt tips att strunta i en tourniquet.

Kunskap

Det kanske jobbigaste att skaffa men lättaste att bära med är kunskap hur du ska agera när olyckan är framme, vare sig om det är ett skavsår, benbrott eller annat. Mitt tips är att läsa på lite och att gå en kurs. Böcker är bra och man kan lära sig mycket på nätet, men det här är ett ämne som man måste praktisera för att lära sig. Dessutom tycker jag själv att det är extra noga att göra det från de som kan på riktigt. Återigen, denna text är hur vi har valt att göra, det är inget facit.

Om du är intresserad av en bra bok i ämnet så kan jag varmt rekommendera Vildmarksmedicin av Olivia Kiwanuka. Som framsidan avslöjar så tenderar den att ibland vara lite väl äventyrslysten för oss vanliga fjällvandrare, men den innehåller fantastiskt mycket bra kunskap även för oss. Ett annat tips är att gå en kurs, till exempel hos Crossing Latitudes som håller mycket bra kurser enligt NOLS standard.