Det närmar sig första helgen i april och Malcolm inser att det var på tok för länge sen vi sov ute. Som en del av er vet så har familjens friluftsliv gått lite på sparlåga senaste halvåret, men nu är vi på gång igen och självklart ska en sexårings vilja att sova ute hörsammas. Jag hade möjlighet att sluta lite tidigare på jobbet denna fredag och plockade upp Malcolm på fritids och åkte hem för att packa ihop ryggsäckarna med allt som behövs. Det blir som bekant ofta mer än man tror bara för en natt och eftersom vi också bestämt träff i skogen till dagen efter med lite lyxmatlagning som tema så blev det en hel del extra grejer. Malcolm ifrågasatte om vi inte skulle ha dubbla sovsäckar, men jag avfärdade förslaget, mest för att det var trångt i ryggorna som det var, samt att vintern hade väl ändå släppt greppet nu i början av april, tänkte jag?
Som det tyvärr ofta blir för oss så sprang klockan iväg denna fredagskväll och hade redan passerat middagstid när vi väl tagit oss ut till skogen, trots att vi kom från jobb och skola i tid. Vi skulle vandra cirka tre kilometer till ett litet fint vindskydd som det var länge sen vi besökte. Tre kilometer är egentligen en ganska lagom distans, man kommer ofta tillräckligt långt in i skogen och det tar inte alltför lång tid att gå. Malcolm bet ihop som den hjälte och ganska vana vandrare han är, men jag insåg min miss i planeringen som pappa. Att man inte lär sig?
Väl framme var Malcolm ganska trött och ville inte hjälpa till med elden utan var mest hungrig och ville gå och lägga sig. Jag fixade i ordning middag, blåste upp liggunderlag och gjorde klart för natten. Vi läste en liten saga och han somnade så fort ögonen slöts. Själv satt jag kvar framför brasan ett tag, kokade varmvatten och fyllde termosen. Satt och lyssnade på den nattsvarta skogens ljud och tittade ut över den lilla skogssjön nedanför klipporna.
Mitt i natten vaknar både jag och Malcolm, vi frös! Temperaturen hade fallit och var nu flera minusgrader. Jag såg hur Malcolm verkligen huttrade och det kändes inte bra att jag dissat dubbla sovsäckar på en sexårings inrådan, han visste bättre. Som tur var är vi inte nybörjare på att sova ute. Vi har en del trix att ta till. Jag hällde upp det kokande vattnet från termosen i hans Nalgeneflaska och drog en strumpa över och skickade in i hans sovsäck, vilket genast gjorde psykologisk skillnad. Vi bytte till ett par tjockare ullsockar och drog på Malcolm hans extra underställströja. Vi avstod från att även dra på en extra tjock tröja, då det lätt blir för mycket kläder inne i sovsäcken och funktionen faktiskt blir sämre. Istället drog jag fram min dunjacka ur mitt kuddfodral och la det över Malcolm och drog åt lite extra kring sovsäcksöppningen. Vi la oss ner och somnade om och sov gott till den tidiga morgonen.
Tyvärr var nu termosvattnet förbrukat så att starta dagen med en kaffe och varm choklad redan i sovsäcken gick inte, vi var tvungna att ta oss upp och starta elden. Förvånansvärt fort kom vi dock igång och snart puttrade såväl gröt som kaffe över elden. Vi gick och hämtade ved, satt och småsnackade och hittade på nya lekar runt vindskyddet. En bit in på förmiddagen kom Malcolms gudföräldrar med barn och kojbygget var snart igång. Själv gick jag igång med några gastronomiska utmaningar över elden. Kanske dumt att kalla det utmaning, för tanken var faktiskt precis tvärtom, att förgylla utflykten med några kanske oväntade, men enkla tillagningar över elden. Att baka bullar, grilla hamburgare och göra en sötsliskig varm efterrätt.
Bulle med mjölkchoklad 
Det visade sig inte alls så svårt som man kan tro och det blev en riktig fullträff. Tricket är helt enkelt att tänka till på hemmaplan och ta med sig det som behövs kring ingredienser. Att begränsa sig i vilken utrustning som krävs, samt att såklart välja recept som lämpar sig i skogen.
En av de små enkla saker som möjliggör en hel del matlagning över elden är vår jägarpanna. Det är en variant av friluftsstekpanna. Den är ganska lätt, har en del kanter och saknar handtag för att packas så mycket lättare. Väl på plats i skogen trycker man in en pinne i fästet till handtaget och det funkar alldeles strålande. Med denna jägarpanna så kan man steka det mesta som man skulle steka hemma på spisen. Vi har testat några olika varianter på att baka bröd i denna panna och det funkar också förvånansvärt bra, scones, pizza och idag alltså bullar. Utmaningen med bröd är att inte bränna i botten för det är lätt hänt att placera pannan för nära den för varma glöden. Här gäller det att ha lite tålamod så att det blir genomgräddat. Vi kör numera också gärna med ett lock över för att behålla temperaturen och få till lite mer bakning än stekning. Läs mer här hur det gick med bullarna och efterrätten.
Enkel ugn över öppen eld – jägarpannan och ett lock 
Vi grillar en hel del hemma på tomten och det kanske vanligaste när fem- och sexåringen får välja är hamburgare. I skogen är det lätt att grilla korv, men hamburgare insåg jag att vi aldrig gjort. Varför inte det? Med jägarpannan så kan det väl knappast vara någon utmaning? Vi tog med oss tillbehör och en påse högrevsfärs. Väl på plats var det bara att formera bollar i handen och sen trycka ut i stekpannan. Det var verkligen hur lätt som helst. Det här är något vi kommer göra oftare!
Vindskyddet vid Lilla Harsjön norr om Täby i Stockholm är verkligen ett fint vindskydd och grillplats som är relativt enkelt att ta sig till. Det går en grusväg från bilvägen och det är bara några hundra meter på liten stig fram till sjön. Men med lättillgänglighet kommer också baksidor. Vid detta vindskydd så lägger kommunen inte ut någon ved som ibland görs i naturreservat och nationalparker. Här gäller det alltså att ta med sig ved eller att plocka i skogen. Det är helt okej att ta pinnar i skogen för sin eld, men det måste göras på ett korrekt sätt. Tyvärr fanns det många synliga och nya bevis på att vi är för få som vet vad som gäller. Man ska inte såga eller hugga ner träd för att elda. Det finns hur mycket torra grenar som helst på marken. Klart att det också finns multna och blöta grenar, så allt på marken är inte lämpligt att elda. Man får leta lite. Satsa på pinnar i nån eller max några centimeters diameter, det behöver inte vara vedklabbar såsom de ser ut på bensinmacken. Och låt bli träden! Det är både olagligt att hugga ner träden och direkt olämpligt med färsk ved på elden.
Hämta lagom stora pinnar från skogen. Det finns inget behov att hugga ner träden! 
Malcolm fixar ved till elden 
Nej, nej, nej… 
Såga inte ner träden 
Helt fel… 
Nu blev det fel…
Efter en fin och vacker dag i skogen så tog vi oss samma väg tillbaka hem igen. Men här kan man om man har lite tid med fördel vandra lite längre. Vindskyddet vid Lilla Harsjön ligger på Roslagsledens etapp 4.
