Det verkar finnas en föreställning att det är svårt eller krångligt att ägna sig åt friluftsliv med småbarn. Och visst kan man göra det svårt för sig, men så är det ju med det mesta som man som familj ger sig på, tänker jag. Det gäller att anpassa sig efter sina egna förutsättningar, ambitioner och dagsform.
Men visst kan det bli svårt om man är van att friluftsliv är fjällvandring och den utförs enligt 50 minuter marsch och 10 minuter vila, dricker och tar lite snacks, för att sen knata iväg på 50 nya minuter, mil efter mil. Eller om siktet är inställt på de sju topparna och allt under 5000 meter är fjantigt. Men i ärlighetens namn så är de inte från dem som argumenten hörs först. Jag tror snarare att det är vi med en del erfarenhet från när vi själva var barn och nu som föräldrar har en rädsla för en massa gnäll, tjat, syskonbråk och trotsiga barn som ska testa våra gränser så till den milda grad att man som förälder går fullständigt upp i limningen och tappar kontrollen. Och hur kul är det då med fantastiska vyer eller naturens skönhet?
Så hur undviker man just det där jobbiga och får en trevlig familjeupplevelse? Det finns inga universallösningar och alla familjer och situationer är unika, men några tankar kan jag dela med mig av som kanske kan ge lite funderingar till alla er som lutar åt att det nog är för jobbigt. Först och främst tror jag man ska fokusera på ”familjeupplevelse” och på bägge delarna i det ordet. Det är familjen som är ute, inte bara du eller ni vuxna. Se till att aktiviteten passar alla som ska med eller att den går att variera så att alla får ut nåt roligt av det. Fokusera på upplevelsen och inte att det måste vara en utmaning. Våra barn tycker det är kul att vara ute i skogen, att grilla och att tälta. Men aldrig har det presenterats som en utmaning, men som ett äventyr. Strunt i hur långt ni ska gå, sälj in att ni ska ut och grilla eller tälta. För oss handlar äventyr om nåt roligt, nåt lite utforskande, nåt som är utanför vardagen. Det kan innehålla utmanande moment, men behöver inte nödvändigtvis göra det. Äventyret finns i upplevelsen, inte i utmaningen.
Våga näräventyra och sikta inte för stort på en gång är ett annat tips. Barnen struntar i hur många hundra meter eller kilometer det är till närmsta väg. Att laga mat på öppen eld är lika häftigt oavsett om ni cyklade fem minuter hemifrån till grillplatsen eller befinner er i djupaste urskogen. Skaffa erfarenhet, se vad ni gillar, fortsätt med det roliga, upptäck nya platser. Det som en gång var en otänkbar utmaning kommer kanske med tiden vara vardagsmat, vem vet?
Men visst kan vi alla triggas lite av att göra nåt vi aldrig gjort förr, som att sova i tält. Visst kan vi bli lite extra stolta när vi ser tillbaka på en utmaning som vi klarade av. Vår erfarenhet är dock att inte göra en särskilt stor grej av utmaningen och att välja utmaningar med omsorg och att minimera antalet samtidiga utmaningar för att istället maximera upplevelsen. Om ni aldrig har tältat med familjen, kombinera inte den utmaningen med dåligt väder, att gå en längre sträcka till en ny och obeprövad tältplats, laga mat på öppen eld eller testa en massa ny utrustning. Det är nämligen sällan så att en enskild sak är det som skapar en jobbig situation, i skogen, på fjället eller hemma. Situationer som eskalerar ur din kontroll blir typiskt väldigt jobbiga, oavsett barn eller inte, oavsett plats, men med barnen ute i naturen en liten bit från civilisationen, så är dina marginaler mindre och det går fortare utför. Undvik därför alltför mycket utmaningar samtidigt.
När börjar barnen bråka? När börjar gnäll och trots? När börjar syskonen bråka med varandra? Allt som oftast när du som förälder är stressad, irriterad, har för lite uppmärksamhet och intresse, och kanske har en tid att passa? Så det enklaste tipset är att vända på den ekvationen, vilket för oss faktiskt funkar oväntat bra. Vår familj bråkar, gnäller och kivas en hel del, men när vi är på äventyr blir det faktiskt mycket mindre av den varan. Det beror nog på många saker, men egentligen är det nog inte svårare än att barnen gillar det och tycker att det är roligt. Vi föräldrar har inte tiotusen andra saker i huvudet som ska ske parallellt, utan allt intresse på barnen och äventyret. Det i sig skapar en skön stämning och det gillar barnen och det skapar roliga minnen som gör det ännu lättare för nästa äventyr.
Så vad är svaret på frågan? Jo, att det inte är svårt att idka friluftsliv med små barn! Det är inte svårt om man inte gör det svårt. Välj ditt friluftsliv på ett sätt så att det blir skoj. Friluftsliv är kanske inte heller en engångsgrej, utan lite som ordet antyder, ett typ av liv. Låt det alltså ta sin tid, stressa inte. Det finns ett helt liv som ska fyllas av friluftsande.
Men om du ändå tänker att du ska ut och fjällvandra med barnen och undrar hur svårt det är så finns det enligt oss en magisk brytpunkt där det faktiskt blir betydligt mycket svårare eller jobbigare. Om man som familj ska förflytta sig till fots och bära med sig kläder och sin egen utrustning för boende och matlagning, då är det faktiskt inte enkelt. Men är det svårt? Nja, det kräver att man är lite mer förberedd och helst att man över upp sina erfarenheter under omständigheter som inte kräver alla dessa komponenter. Definitionen av denna brytpunkt är allt annat än vetenskaplig, men för oss är det uppenbart att det inte har med hur länge man ska vara ute på äventyr, eller hur långt eller högt det handlar om. Ska helt enkelt alla grejer och kläder med så blir det rätt mycket, och det skapar en massa utmaningar i sig. Ska man dessutom en bit ifrån civilisationen så ställs det ännu högre krav på dina marginaler och lite ytterligare säkerhetstänk. Då är det inte helt lätt längre. Så innan ni planerar in en veckas fjällvandring med tält och utanför markerade leder, är ett varmt tips att träna under enklare former. Att bara minimera någon av komponenterna i den definierade brytpunkten kan vara förlösande hur mycket enklare allt blir. Bo i stuga och slipp tält och liggunderlag. Vill ni tälta, börja smått i hemmatrakten.
Ut och friluftsa med familjen nu 🙂 Vi hoppas träffa er i nåt vindskydd längs Sörmlandsleden, längs Kungsleden, i Skärgården eller varför inte nere i Alperna?