Alpvandring i Zermatt med familjen

Framför oss sicksackar den smala stigen sig fram med snäva och korta svängar, tuggar sig envetet uppåt, meter för meter. Jag håller blicken fäst nån halvmeter framför mig för att hela tiden ha koll på fästet, då och då sladdar fötterna till i den torra jorden och branta lutningen. Det känns skönt att ha vandringsstavarna till hjälp för att hålla balansen. På ryggen sitter Gabriel två år och njuter av utsikten och med sådan last i bagaget så tar jag det lugnt och försiktig.

Den stenen blir bra hör jag fyraårige Malcolm ropa ut från hans frontposition i ledet. Dags för russinpaus! Vi tar ett steg åt sidan men inser att det är så brant att det är svårt att stå still och det är inte aktuellt att lyfta ned Gabriel. Det blir ett kort russinstopp på stående fot. Att lyfta blicken från stigen och få njuta av utsikten över bergskedjorna som omger oss är fantastiskt. Här kan var och varannan snöklädd topp stoltsera med noteringar på över 4000 meter.

Vi tar sikte på nästa lilla platå som kanske är ytterligare dryga femtio höjdmeter eller så, typ rakt ovanför oss. Dit går vi, där blir det yoghurtpaus! Malcolm tar återigen täten, men denna gång hoppar han mellan stenarna strax bredvid stigen och vi föräldrar blir lite lätt nervösa och tycker att det borde vara lättare att hålla sig på stigen, vilket han inte alls förstår logiken i. Nåja tänker jag, bäst att hålla honom glad och inte komma med alltför mycket förmaningar och nej, men det är trots allt ganska brant och säkerheten måste ju komma i första hand. Det går bra och snabbare än anat så kommer vi över kammen och böljande gräskullar breder ut sig framför oss ett par hundra meter innan berget åter tar vid och reser sig upp. Här i solen tar vi yoghurtpaus, med ikoniska toppen Matterhorn framför oss och 360 graders vy av andra bergstoppar, alla med stora glaciärer som breder ut sig på sina sluttningar och den stora dalen i mitten med den lilla turist- och skidstaden Zermatt. Jag kan inte annat än att bli lite betagen av den majestätiska utsikten och landskapet.

Stärkta av yoghurt, frukostbulle och lite kex tar vi sikte på en röd bänk högst upp på nästa bergskam, en bra bit ovanför oss. Andra vandrare som passerat oss under pausen markerar den sicksackande leden som små små prickar på bergssidan. Hmm, det är bra högt tänker jag för mig själv då familjen knallar iväg över gräskullarna. Malcolm tycker det börjar bli lite svårt och kanske lite enformigt att bestiga varje liten sten och att nästa kurva inte bjuder på särskilt mycket mer överraskning än ytterligare mer sten och brant stig. Sten känner vi dock igen från en sommar av grävande och byggande i trädgården hos morfar på landet och vips så är han igång med den ena mer spännande detaljen efter den andra i en aldrig sinande historia om morfar, stenar, fyrhjulingar och släpkärror. Vi märker knappt att vi passerar den röda bänken och att landskapet växlat från gräsbeklädda sluttningar till karg bergssida, klippblock och stenstig, då hela familjen är så upptagen i Malcolms historia. Detta kommer att visa sig vara familjens trumfkort under hela vår veckolånga vandringssemester i Zermatt, att berätta historier tillsammans och glömma bort tid och rum för en stund samtidigt som kroppen vandrar på uppåt.

När jag står och återigen insuper de vackra vyerna så slås jag av att härifrån och uppåt så är det högalpin terräng som väntar. Familjen ska dock inte försöka bestiga Matterhorn på något vis utan nöjer oss den här semestern med leder strax över 3000 meter som mest. Mest för att det egentligen inte finns nån poäng att fortsätta uppåt om man inte är ute efter själva utmaningen att bestiga höga toppar och bocka av nån typ av lista. Vi är här för att vandra och njuta av upplevelsen och det vackra landskapet.

Zermatt är otroligt häftigt på det sättet att det finns ett antal leder direkt nere från byn på 1620 meters höjd där du vandrar genom en vacker blandskog. Efter ett tag så glesar träden ut sig och vips så breder sig gräskullarna ut sig framför dig. Allt är grönt och mycket vackert med en hel del fina små blommor som förstärker romantikens bergssluttning. Fortsätter man uppåt så övergår landskapet helt plötsligt i den karga och steniga högalpina miljön med glaciärer och små smältsjöar. Allt detta kan du passera på en dag, men kom ihåg att anledningen att det är såhär är en respektingivande dryga 1500 höjdmeters skillnad mellan Zermatt och de olika toppstugorna du vandrar till och ytterligare 1000 meter upp till topparna, varav några faktiskt är fullt vandringsbara till, de flesta och högsta dock med guide bör tilläggas.

Det fina i kråksången är dock att du inte måste gå hela vägen upp och ner, eftersom det finns ett väl utbyggt liftsystem, vilket gör att du enkelt kan ta gondol en bit, vandra efter behag och sen ta liften tillbaka ner på kvällen. Just att slippa gå neråt, komma tillbaka till hotellet efter en full dag på berget och få njuta av bastu och mini-spa på hotellet är kanske ett av de bästa med att vandra i alperna. Likt många andra ställen i alperna är de flesta restauranger och stugor öppna såväl vinter som sommar i Zermatt, vilket gör det oerhört enkelt och smidigt. Den enda baksidan med detta är väl att den där känslan av vildmark och oändlig tysthet som ofta infinner sig på fjällvandringar i Skandinavien lyser tyvärr med sin frånvaro. Men det kanske man kan ha överseende med läppjades en öl till lunch och barnen hoppandes på restaurangens studsmatta med klippiga och snöklädda berg som bakgrund mitt i sommarsemestern.