Klockan fem på morgonen vaknar jag, inte av att Gabriel ska upp och byta sovsäck, utan av att det viner i tältduken och regnet smattrar på. Jag kollar snabbt att allt verkar OK, vilket det är, drar för ventilerna och Fortsätt läs…

Även denna dag hade vi en hygglig distans att traska enligt vår huvudplan, men vi hade också några kortare alternativ, för man vet ju aldrig hur det känns på tredje dagen på fjället och med dryga fyra och en halv mil i bena. Vi hade också hygglig respekt för Tjäktjapasset. Vi mindes hur det var två år tidigare när vi gick denna vandring med Gabriels storebror. Nu kanske ni tror att vi menar de typ 400 höjdmeter man ska klara av från Sälka upp till Kungsledens högsta topp innan det vänder nedför, men nej. Vi mindes sträckan efter passet, den som går nedför, i det klippiga månlandskapet av sten, lite trötta efter att gått upp till passet, och väldigt sugna på matpausen som hägrade borta vid Check Pointen, som ligger retsamt fler kilometer längre bort än vad man först tänker sig. Fortsätt läs…

Vi vaknar upp till en magiskt vacker morgon, molnen har krupit in och sveper om de majestätiska bergen runt om oss, men dalen badar i solsken på en relativt blå himmel. De är grönt i gräset kring oss och fjällbäckarna sjunger en vacker melodi då vattnet forsar fram mellan stenarna. Jag ska direkt erkänna att detta är en av mina favoritsträckor längs kungsleden, de dramatiska bergen på var sida som omger denna dal, först lite klippig och sen med svepande långa kullar fram till Singistugan, som ska bli vårt lunchstopp. Fortsätt läs…

Solen sken när vi lite morgontrötta steg upp på fredagsmorgonen och genast kände vi oss taggade, äntligen var det dags. Gabriel hade sovit riktigt bra i sin sovsäck, men en stund efter fem hade han vaknat, satt sig upp och tittat på Maria som om ”kom igen nu, dags att starta äventyret”. Mamma var inte lika pigg och öppnade upp sin sovsäck lite grann och drog Gabriel intill sig som kröp ner i hennes sovsäck och somnade om. Fortsätt läs…